Nätverket 50/50

november 18, 2010 by

Nedan kommer ett bra tips för band med  medlemmar som är kvinnor. Man kan anmäla sig till deras nätverk och på så vis få kontakter mm. Sprid gärna i era samarbetsorganisationer och runt i era avdelningar.

http://natverket5050.blogspot.com/

Trigger Creative Conference: 2 juli 15:15: Thomas Silverman via Skype från New York svarar på frågor om musikindustrin

juli 2, 2010 by

Extra viktigt för den här live-rapporten att påpeka att detta är en återgivning av vad som sker på Trigger Creative Conference och speglar inte min eller ABFs värdegrund, tankar eller åsikter.

Sista programpunkten nu, och det har skett en ändring. Istället för paneldebatt/samtal om ”misslyckade miljonprojekt i musikbranschen” har de nu Tom SIlverman ”CEO” för Tommy Boy Records (kolla vad han gjort på http://www.discogs.com/artist/Tom+Silverman) på storbild som skall svara på frågor och samtala med oss via Skype. Det börjar med att ljudet inte fungerar.

De försöker ringa upp igen. Fortfarande inget ljud.

Jag flyttar mig till ett eluttag (batteriet håller på att ge upp på datorn) men kan då tyvärr inte se scenen, bara höra.

15 min senare är bild och ljud nu på plats. Stående ovationer från publiken.

Tom inleder med att säga att teknologi, som vi nu upplevt, är lite överskattat. Han fortsätter med att säga att för tio år sedan trodde man att Internet skulle demokratisera musikindustrin. Till viss del har det hänt, säger han. De stora bolagen förlorar marknadsandelar. Han menar dock att detta inte har förskjutit makt till mindre aktörer utan istället handlar det om en allmän uppfattning om att musik inte är värt någonting, eftersom den är ständigt tillgänglig. Det finns inte längre, menar Tom, tillräckligt med pengar i branschen (det genereras inte så mycket) för stor satsningar. Mindre antal artister får stora genombrott nu, hävdar Tom.

Tom fortsätter med att säga att D.I.Y.-hypen är överdriven, D.I.Y. genererar inte stora genomslag, säger han. Det släpps alldeles för mycket skit, menar han. Folk med en dator spelar in album och släpper dem och detta blockerar den ”riktiga” musiken från att nå konsumenterna.

Nu krävs nya affärsmodeller för att skapa lönsamhet i branschen igen. Han pratar om ”investerare” som på olika sätt kan ”köpa in sig” i nya satsningar och sedan få en avkastning på den artisten – detta skulle då få in andra pengar i branschen (utifrån) men frågan är hur länge denna investering skall ge avkastning eftersom det handlar om att investera i att en artist blir populär (artisten kanske senare väljer att göra film eller någonting annat).

Han liknar detta med andra kapitalistiska modeller – det är samma sak. Investerarna måste få del av alla inkomster som sedan kommer ur den artist man ”bygger” (tolkar jag det som).

Om jag försöker sammanfatta vad detta betyder så förstår jag det som att Tom vill ha (eller tror att det blir nödvändigt att skapa) nya modeller för hur man kan investera i artister och band, som ger avkastning inte bar på musiken utan inom fler områden. Detta är sättet för bransch och investerare att våga satsa pengar på artister.

***

Tom pratar nu om att digitalt kan en artist eller en grupp nå publik var som helst i världen, med nya tekniska lösningar (Spotify, Pandora osv) blir detta lättare. I framtiden får vi därför grupper som är populära i länder på andra sidan jorden, men inte i sitt hemland.

Han pratar om tjänsten ”Pandora” som är enormt stor i USA nu. Kolla nu in http://www.pandora.com – han tror att den här typen av tjänster och streaming i allmänhet kommer att ta över mer och mer. Han tror dock inte att dessa tjänster kommer att kunna dra in de 15 % i intäkter som musikindustrin (i USA kanske han menar) har förlorat de senaste åren. En ny affärsmodell behövs alltså fortfarande.

Han tar upp ett exempel på hur mycket ett Beatles-album kostade när det kom och vad blir idag – och då menar han att vi betalar mycket mindre för musik idag. Det är det här om värdet av musik igen. Han är inne på samma linje som Tess.

Nu pratar Tom om att han är nyfiken på varför försäljningen av CD-skivor (fysisk media) ökade i Sverige förra året, vilket är tvärtemot den generella trenden (även i övriga norden).

Publiken svarar (lite sammanfattat) att Sverige är en mindre marknad och det är lättare att marknadsföra enskilda akter här. En annan förklaring är att ”bra skivor kom ut”.

Kan det vara så att Pirate Bay och Spotify har ökat musikintresset i Sverige, undrar Tom (men han tror nog inte det, tolkar jag). En annan förklaring, säger Tom, är kanske att man räknat fel (skämt).

Tess ställer en fråga om små skivbolag i USA som nu har en ”allians” och har fått mer makt (som Tom varit med och tagit fram), hur går det för dem? Tom svarar att det går bra och att denna ”allians” nu får sitta med i förhandlingar tillsammans med de stora. Han nämner olika förkortningar och annat som är svårt att uppfatta (ljudet hr börjat spraka nu, bilden på Skype är fryst).

Tom pratar om ”de nya modellerna igen”. De är mer riskfyllda och långsiktiga, men ger tid för artister att bygga upp en image och en fanbase. Det handlar då om att pumpa in pengar på saker man tror på. Tom tror att independentbolagen blir viktiga här eftersom de stora bolagen nu bara vågar satsa på sådant som är ”safe”. Så mindre bolag tillsammans med ”investerare” kan bli stora aktörer i morgondagens musikbransch.

Publikfråga drar igång diskussionen om ”värdet av musik igen”. Tom pratar om att kartlägga vem som köper musik. Han jämför med Apple och om hur de lyckas få konsumenterna att redan på förhand tycka att produkterna är värda mycket pengar. Han menar att musikindustrin skulle ha skapat en annan modell för länge sedan, så att man hade kunnat sälja musik på nya sätt – vad vill människor dig betala för? Detta är vad ”vi” (han syftar på branschen antar jag) måste hitta ett svar på säger Tom, strunta i pirateri och annat, frågan är om ”vi” kan hitta ett sätt att sälja musik på ett sådant sätt att folk vill betala för den, fortsätter han.

Tom vill att vi funderar på hur vi presenterar musik, och i vilka medium (och med vilken hårdvara). Han menar att mp3 är ett dåligt format. Kan branschen kanske lösa både ny hårdvara och nya musiktjänster på samma gång?

Nu skall konferensen snart avslutas. Detta är den sista rapporten. Toms ljud försvann igen.

Nu är han tillbaks, men han hör inte oss. Vi hör honom.

Det är öppet för frågor från publik och även kommentarer och tankar om hela konferensen. De flesta fokuserar dock på att ljudet krånglar.

De ringer nu upp varann på mobil. Ljudet hörs sedan med 15 sek fördröjning i Toms Skype.

Det ser lite bisarrt ut. Det låter väldigt bisarrt.

Tom tar (utan att ha hört tidigare diskussion) upp tråden om skillnaden mellan de som jobbar med tekniken för musik och de som jobbar med det han kallar för det kreativa. Innehåll och kreativitet är inte samma sak, säger han. Detta följs inte upp, utan man tackar för samtalet och konferensen avslutas nu med mingel i ett annat rum.

Slut på rapport(erna)!

Vi får se om jag och andra kan reflektera lite över dessa dagar vid ett senare tillfälle.

Tack för mig för nu.

MVH,

Thor

Trigger Creative Conference: 2 juli 13:30: Att skapa och använda ny teknologi för framtidens musikbransch

juli 2, 2010 by

Ny panel. Några känner ni redan från tidigare rapporter. Kolla mer om panelen på http://www.triggercreative.nu/trigger2010/default/program_se

Patrik Simolin –  tidigare Stockholm Records/Universal nu iTec records

Tess Taylor

Håkan Karlsson – Jobbar som filmredigerare och har tagit fram ett nytt system för att redigera film i grupp på distans.

Peter Åstedt – MusicHelp (hjälp för artister)

Johan Lagerlöf – X5-music (jobbar mycket med digital musik och försäljning)

Micael Dahlén

Henrik Berggren

Ok. Samtalet börjar med en diskussion om hur man skall förhålla sig till digital musik. Är det samma sak som att sälj musik på fysisk media eller måste man tänka annorlunda?

Patrik lämnade Universal för att han kände att han jobbade 24 timmar om dagen. Det blev för mycket. Han ville jobba mer 9-5. Men han har så många kontakter att det var lätt att starta eget bolag. Det är viktigt, säger han, att skapa kontakter med aktörer i andra länder. De stora bolagen kan idag bara nå framgång med stora, stora hits och stora artister, fortsätter Patrik. Med små bolag kan man jobba var som helst och på olika nivåer. Man kan jobba med ny teknologi och allt blir mer direkt. Utan att behöva grönt ljus från chefer osv i olika länder kan han nu lätt och snabbt inleda nya samarbeten, både långvariga och kortare, för olika projekt.

Håkan berättar om sitt system, men det är svårt att förstå exakt hur det fungerar. Det är onlinebaserat, med flera användare samtidigt och ändå kan man jobba med HD-film. Den sista filmen i Millenium-trilogin redigerades delvis i detta system. Om ett par veckor kommer en version som även andra kan få tag på.

Peter hakar på detta och säger att ett sådant här system skulle kunna (om det appliceras på musikinspelningar) göra det möjligt för ett bolag i Sverige att anlita en producent från någon annanstans i världen och slippa betala hotellvistelser och andra kringkostnader. Håkan säger att musikproduktion är nästa steg för det nya systemet.

Henrik säger att det finns möjligheter till många nya tekniska lösningar, men det behövs bättre affärslösningar som gör det möjligt för tekniker och programmerare att jobba en längre tid på de idéer som kommer från användare och branschen (med bra ersättning och större del av rättigheterna till slutprodukten). Han undrar också om film och audio verkligen är så lika att det nya (ännu ej i samtalet namngivna) systemet kommer funka även för musikproduktion. Henrik pratar om verktyg som kan göra det möjligt för användare utan stort tekniskt kunnande att själva skapa den teknik de behöver i sina projekt. Han är inte intresserad av att vara en aktör för bolagen när de vill skapa intresse för ett band eller en skiva. Han vill skapa infrastruktur för musik i allmänhet (tolkar jag det som).

Tess tycker att det är viktigt med vinnande team, och i ett sådant måste en teknik-kunnig (eller flera) ingå. Hon vill dock påpeka att teknik aldrig kan ersätta mänsklig kontakt och interaktion.

Nu tror jag bestämt att Håkan sa (i förbifarten) att systemet han talade om tidigare heter ”Hawk”. Det är inte ”istället för mänsklig kontakt” utan ett hjälpmedel för att mötas kring ett projekt även när det är fysiskt svårt att göra så.

Micael börjar med att säga att han hatar teknologi. Det får oss att fokusera på strukturer (istället för innehåll, antar jag). Men teknologi kan även driva på nytt innehåll om man använder den på rätt sätt. Micael vill att vi slutar dela upp aktörerna som ”artister/konstnärer” och ”tekniker”. Skapar vi tillsammans så blir mötet mellan struktur och innehåll lättare att få till.

Henrik tycker det är viktigt att bygga vidare på goda idéer, som i MusicHackDay – för att skapa framtidens teknologi.

Diskussionen hoppar lite fram och tillbaks just nu. Ingen riktig röd tråd. Nu öppnas det för publikfrågor.

Frågan som nu skall behandlas är ”vad är nästa stora grej för musikindustrin”. Ingen vill riktigt svara, utan leder in samtalet på andra ämnen.

Patrik pratar om CD-pooler som Reactive och ”CD Pool” i England,  Power Production osv där DJ:s kan hitta ny musik direkt från musikskaparna. Där kan musiker som skapar musik för dansgolvet direkt få feedback och kommentarer från de som faktisk skall använda musiken. Verkar vara ett riktigt bra tips. Kolla in http://www.djportal.nu för svenskt exempel. http://www.djportal.nu/musikarkiv

Diskussionen kretsar nu kring skillnaden mellan tillgänglighet (som i teknik som gör att all musik finns överallt) och marknadsföring (som i att se till att människor hittar den musik som de vill ha).

Patrik menar att marknadsföring nu är viktigare än någonsin, eftersom mer och mer musik blir tillgänglig hela tiden.

Tess säger att bra marknadsföring är att lyckas kommunicera med de som skulle kunna vara intresserade av det man erbjuder. Men det måste ske i rätt kanaler, och inte med Spam. Gamla exemplet med att inte sälja is till eskimåer tas upp. Det gäller att hitta rätt, annars får man dåligt rykte. Tess tycker att teknologi bara blir värdefullt om det gör så att man kan göra/skapa någonting som man inte skulle kunna göra annars.

Johan menar att bara att sätta ihop ett album är ”att marknadsföra olika inspelningar”, men hur arbetar vi med den möjligheten? I den digitala världen handlar mycket om konsumentens sökning. Om någon söker på ”klasissk musik som passar för bilkörning” och X5-musik har ett album eller en samling som heter något liknande kommer konsumenten att hitta just detta. I framtiden blir taggar och ”kontext” mycket viktigt för att nå ut till potentiell konsumenter.

Peter påpekar att bandnamn nu är ett problem – söker man på ett bandnamn kan få få upp så många träffar (olika grupper) i sin musiktjänst att man har problem med att hitta det man faktiskt ville ha.

Tess har ett svar på detta. Lägg till ett adjektiv. Kalla inte bandet för ”Trollen”, utan för ”Gröna Trollen”, så kommer ni att synas enklare i sökmotorerna.

Henrik svarar på en publikfråga om hur små musikbolag skall ha råd att finansiera nya tekniska lösningar. Henrik tycker att alla bolag i hela världen borde ha tekniker anställda eftersom vi lever i ett digitalt landskap – men har man inte råd kan man ju idag anställa någon från ett annat land där det är billigare (igen, jag avstår från att skriva personliga kommentarer i rapporten, annars hade det kommit en om detta).

Det handlar mycket nu om ”idémänniskor” och tekniskt kunniga människor. Men Henrik med flera menar att de också är idémänniskor men de har också skaffat kunskapen att genomföra idéerna (vi snackar alltså fortfarande nya tekniska lösningar).

Paneldebatten är nu slut.


Trigger Creative Conference: 2 juli 11:15: Tess Taylor om att lyckas i musikbranschen

juli 2, 2010 by

Jag vill påpeka att detta är en direktrapport av ett anförande och speglar inte mina eller ABFs värderingar.

Dag två har precis dragit igång. Nu skall Tess Taylor (”president” för en skivbolagsintresseorganisation: National Association of Record Industry Professionals – USA http://www.narip.com) hålla oss underhållna i en timma med ett föredrag om ”tips för att lyckas i musikbranschen”.

Tess börjar med att säga att man själv måste definiera vad det innebär att lyckas – men när man väl har ett mål behöver man också en plan.

Tess tar upp en liten pappersbit ur fickan. ”Det här är min plan och mina mål”, säger hon. ”Jag bär med mig den alltid – för att inte glömma vart jag vill”.

”Man behöver också hjälp av andra människor”, fortsätter Tess. Då är det viktigt att kunna beskriva sina mål, sig själv och även sin musik.

Vi kommer ta få en kortfattad marknadsföringsplan (håller på att kopieras upp just nu) på bara två sidor – och den kan användas på nästan allt.

Det är viktigt – och speciellt om man spelar i band – att göra planer och skapa strategier, eftersom man kan ha olika definitioner på ”att lyckas” eller på ”att ha roligt”. Alla människor definierar dessa värden olika. Därför är det viktigt att enas om en definition (som kan ändras över tid och med diskussioner) för vad som skall gälla för det kollektiva – för bandet.

***

Att ta betalt, och att prissätta saker är ämne nummer två i Tess anförande. Hon anser att det är mycket viktigt att ta betalt för konst – annars blir det välgörenhet. Långt utlägg nu om hennes barndom och uppväxt, där mamma och pappa var lärare och försäljning var något som inte fanns naturligt i familjen – man prutade inte, man ifrågasatte inte priser i affären. Detta har varit något som Tess varit tvungen att jobba med – för att klara av att jobba med försäljning och avtal.

Tess började bygga nätverk med andra som jobbade musik på olika sätt, när hon började jobba på MC Records (tror jag hon sa). I början hade nätverksträffarna tre deltagare. Idag har det växt till den organisation hon nu är ”president över” och som har över 90.000 medlemmar.

”Men det var ju försäljning jag skulle prata om”, återknyter Tess. När hon slutade på sitt jobb ville hon starta eget, och då blev det viktigt att hitta en strategi för försäljning. Vill man jobba med musik måste kan, säger hon, skapa en relation till försäljning – man måste kunna prata om det, man måste klara av att ta betalt och ”pusha” sig själv och sin musik – annars kommer musiken att bli en hobby, konstaterar hon.

***

Du behöver, säger Tess, en databas över sina kontakter. För att skapa kontakter måste man våga lära köns människor. Man måste lära sig att möta människor – och se vad man kan göra för dem mer än vad de kan göra för dig. Det får man igen, menar hon. Men man måste våga säga ”hej” på konferenser och annat, måste våga starta samtal osv.

Nästa steg är att ”följa upp” sina kontakter – och vårda dem. Det betyder att man inte bara ringer när man behöver något, utan man ser till att ringa även när man inte behöver något – eller när man faktiskt kan erbjuda något. På det sättet skapar man kontakter som kommer ta ditt samtal när du väl behöver hjälp, poängterar Tess.

Viktigt dock, fortsätter Tess, att vara ärlig och uppriktig. Folk gillar inte att känna att de bara är ”plattformar” till nästa grej. Men intresserar du dig för människor på riktigt kommer du också bli genuint intresserad av människorna du möter.

***

Samarbeta, säger Tess. Om du är en låtskrivare, skriv låtar tillsammans med så många människor du kan – och gärna med folk som ”är bättre än dig” (jag tolkar detta som ”människor som är mer erfarna än dig”).

Skriv en låt tillsammans med någon som har red, säger Tess, och kanalerna finns redan för att låten skall få uppmärksamhet och ”det goda ryktet” smittar av sig på dig – du får då nya uppdrag och nya kontakter. OCh, menar hon, bra låtskrivare är ofta intresserade av att samarbeta med andra bra låtskrivare, även om de är ”på en annan nivå”.

Här kan man också hjälpa varandra internationellt (men lokalt). Band kan hjälpa varann att knyta kontakter genom att dela med sig av sin lokala kunskap om infrastrukturen för musik i sin stad. DÅ kan man lansera sig i en annan stad på andra sidan jorden och samtidigt hjälpa ett band därifrån att göra detsamma där man själv bor.

***

”Skär bort förlorarna”, säger Tess. Poängen är att inte ödsla tid på människor som bara tar energi och inte ger nåt tillbaks. Tess menar att människor med mål och planer inte slösar med tid – men människor utan fokus slösar sin egen och andras tid. Gör dig av med dem, säger Tess.

Gör inte ”business” med folk som har olika sorters problem med sig själva, fortsätter Tess. Problem kan försvinna, men gå inte in i nya samarbeten med människor som har alkoholproblem, är cyniska, deppiga osv. Det brukar inte sluta bra, menar Tess. Ta också bort folk som säger ”det kan du väl inte göra, det är galet” eller ”det klarar du inte”. Vad skall du med dem till?

Läs biografier av framgångsrika människor, säger Tess. Det kan man lära sig mycket av.

***

Nästa tips är stort, säger Tess. TA RISKER. Ta risker i livet, gör saker som kan kännas obekvämt. Gör saker som du inte tror du klarar, saker som får dig att känna dig obekväm eller generad osv. Detta utvecklar dig, menar Tess.

Just nu delas marknadsplanen (Tess inledde med att berätta om) ut. Vi fick ingen (kopiorna tog slut).

Den största svårigheten mellan dg och framgång är dig själv, fortsätter Tess. Man tycker ofta att någon annan är ansvarig för de begränsningar man har, men det är oftast självförvållat – det är rädsla och tveksamhet osv.

Tess själv hanterar sådana här känslor genom att ”kasta sig ut och se vad som händer”. Vågar man bara ta det första klivet (och det är ett stort kliv) hinner man inte fundera mer sedan, då måste man agera och skapa lösningar på språng. Om man låter rädsla för det okända styra ens liv får man ett litet, begränsat och fattigt liv, menar Tess. Det som många människor ångrar i livet, fortsätter hon, är oftast inte saker de gjort utan istället saker de inte gjort.

Utvidga zonen du är bekväm i och du utvidgar dina möjligheter att bli framgångsrik.

Ett bra tips för att börja utvidga sina zoner är att resa, tipsar Tess.

***

Optimism är nästa tips. Det finns massor av dåliga saker i livet, säger Tess. Men du behöver inte leva i det. Tess har ingen TV, och väljer själv hur mycket nyheter hon läser varje dag. Hon vill inte veta allt hemskt som händer när hon läser tidningen på morgonen för hon vill ha med sig en positiv känsla under dagen (som ni märker försöker jag att inte lägga in personliga åsikter i denna rapport, annars hade det kommit en stor här).

Tess menar att man kan göra bra saker där man själv är, för andra. Man kan göra ”sitt lilla” för att ska n bättre värld. Låt inte allt elände påverka din vilja att göra din värld bättre för dig och de runt dig.

Redan på gymnasiet började Tess kartlägga varför vissa människor blir populära – vad är det människor gör för att dra andra människor till sig? Vet man detta kan man lära sig det, menar Tess. Som artist är detta mycket viktigt eftersom det är en bransch som bygger på kontakter och ”ta känna människor”. Återigen, detta går att göra på ett genuint sätt, avslutar hon.

***

Att vara professionell är viktigt. Man behöver inte veta allt, men man behöver vara engagerad i alla delar av sin karriär. När Madonna blev signad på Warner (tror jag Tess sa) såg hon till att ha ett möte med chefen på varje avdelning. Hon ville veta vad de gjorde och hur strukturen fungerar. Lär känna alla som jobbar ”för dig” (exempelvis om du har ett skivbolag) på olika sätt, och se till att du blir ett ansikte som de känner igen.

När Tess jobbade på skivbolag jobbade hon extra hårt för de artister som kom och spelade live för personalen, eller skickade blommor när det gått bra för ett album eller en satsning.

Det finns så många som spelar musik och som försöker sälja den, både på bolag och själva, så du måste se till att människor minns dig och gillar dig på ett personligt plan, menar Tess. Var engagerad i alla led!

***

Skapa mer än du konsumerar.  Det är nyttigt och ger mycket till dig själv och samhället, säger Tess. Hon vill inte sitta och se andra människor göra saker eller ha kul på TV – hon vill själv ha kul och skapa.

Det är värdefullt att skapa – ofta undervärderat i samhället. Alla kan inte göra ”bra” böcker, sånger osv (säger Tess) så de som kan borde göra det och  ge mer än de konsumerar (men även ta betalt).

Tess berättar om en skola för konst/skapande som hon är med och driver i Indien och hur mycket barnen där får av att skapa. Mer än de hade fått av att bara få (om ni förstår vad jag menar att hon menar).

***

Det finns för mycket musik, säger Tess. Hon menar dock inte att vi inte skall skapa musik, men hon menar att det inte finns en möjlighet att alla denna musik som finns skall nå en konsument. Tess kommenterar inte musik så ofta för hon menar att feedback är viktigare än kritik och hon vill inte dämpa människors entusiasm – men sen menar hon att många människor inte är intresserade av feedback, de vill bara bli bekräftade – att deras musik är bra.

Jobbar du för att vara den bästa versionen av dig själv, frågar Tess publiken . När det finns så mycket musik och så många artister i världen så behöver du vara det, menar Tess. Och det innebär att man skall ta till sig av den kritik och den feedback man får. Tess är inte intresserad av medelmåttigt material. Hon vill bara höra ”knockouts”, saker som är fullständigt lysande. Om du inte tycker att låten du vill sälja är en knockout så är den onödig för det finns redan miljontals medelmåttiga låtar, menar hon.

Kolla på mästarna, Kiss, MJ, Madonna osv och studera dem. Vad är det de gör? Varför är de ”knockouts”?

***

Tess sammanfattar: Ta dig själv och din karriär på allvar. Det är ett brott, säger hon, att inte lyckas – enligt dina egna definitioner. I västvärlden har vi allt vi behöver för att verkligen jobba och lyckas.

Trigger Creative Conference: 1 juli 16:00 – paneldebatt om piratkopiering och fildelning

juli 1, 2010 by

Sista passet för dagen nu då, om piratkopiering om hur man kan arbeta med det i framtiden. Paneldebatt och panelen är Scott Cohen, från ”The Orchard” (digital distribution), Ray Monner från ”TuneRights” (investera i musik), samt en artist, Susanne, som jag inte uppfattade efternamnet på, men som nu jobbar som sångcoach med många ”stora” artister. Harry Maloney skulle varit med men har uteblivit.   Läs mer på http://www.triggercreative.nu/trigger2010/default/program_se

Jag var tvungen att flytta mig för att få ström till datorn, så jag kan höra men inte se vem som pratar. Försöker därför sammanfatta slutsatserna, mer än enskilda citat. Har med lite namn nedan, men svårt att skilj på rösterna hos Scott och Ray.

Så, man tror fortfarande att det finns en viss ”coolhetsfaktor” i att ladda ner illegalt. Scott tror dock att det egentligen inte är en fråga om nått illegalt, utan snarare att samhället och industrin inte följt med i utvecklingen. Nya lösningar är lösningen (tänker jag att han tänker), inte nya lagar och åtal.

En tanke är att man skall skapa fler produkter kring ett och samma varumärke (som i detta fall då kan innebära ett band eller en artist) så att de som är fans kan spendera mer pengar under exempelvis ett år än ”bara en skiva”. Exemplet var Hanna Montana där man säljer skivor, konserter, filmer, kläder, spel osv med en och samma artist Det betyder att det snarare är utbudet/kringprodukterna som styr inkomsterna, mer än själva musiken. I detta exemplet blir det viktigare att kartlägga målgruppen – viktigare än att söka efter ny bra musik.

Ett annat exempel (mer indie den här gången – och lite mindre kapitalistiskt) är återigen exemplet där fansen finansierar ett album eller en konsert innan det faktiskt spelas in eller genomförs. Detta bygger på förståelsen av att produktionen i sig faktiskt kostar pengar – det handlar om att stödja artisten. Sedan kan man ta del av musiken hur man vill. TuneRights har en variant på det här – där man får del av rättigheterna när man investerar i en artist eller en grupp.

Scott talar återigen om att det här med ”pirater” är en dålig definition. Det finns människor som laddar ner men som också spenderar mer pengar på musik än gemene man. De är mer musikintresserade men vill inte bli styrda i hur de konsumerar musik, eller från vem.

Susanne påpekar att det är en beteendeändring hos ungdomar – de vill inte betala. Scott håller inte med, de vill betala, men inte för samma saker eller på samma sätt som tidigare generationer. Tiden är över för handel med separata album eller spår. (låter som Spotify om ni frågar mig – dit jag betalar 99 kronor i månaden för att få konsumera musik som jag själv vill).

Susanne menar att ett annat ”problem” är det nu finns så mycket bra musik att det är svårt att tjäna pengar. Man kan inte, som skivbolag, bara sälja en artist, en låt, en skiva. Man måste jobba på fler fronter.

Scott menar att det börjar med en publik. På 50- 60-talet behövde artisten bara spela in en låt, sen gjorde bolaget resten. De gjorde reklam, fixade in musiken på radio, PR osv. Idag går inte detta på samma sätt. Idag handlar det om att tillsammans hitta och bygga publiken – publik som faktiskt bryr sig, pirater eller inte, och som vill att artisten skall fortsätta producera musik. Blir det viktigt för en publik, då kommer de att ”jobba för artisten” på olika sätt. Vissa med sina pengar, andra genom att sprida musiken och ryktet om musiken vi sociala medier och ”mouth to mouth” så att den når fler människor som stöttar musiken – igen med pengar eller andra insatser. Piratkopiering kan då bli ett verktyg i jakten på en stor publik – och större inkomster.

Ray säger att tar man bort ökningen i försäljning av musik när CD:n kom så är det en ganska platt utveckling. Och när CD:n kom köpte många om musik de redan ägde för att få den på CD istället för LP. Därför är ”piratkopieringen” ingen totalförklaring på varför musikindustrin ”är i kris”.

En intressant aspekt på Creative Commons, vet inte om det var Scott eller Ray som sa det, om man själv kan styra hur rättigheterna ser ut – vad hindrar då skivbolag och andra stora aktörer att också använda CC för att skapa ännu mer snäva villkor? Olika åsikter om detta i panelen (vet inte om detta aktuellt, det finns väl ett ramverk kring CC)?

Man verkar vara överens om att nya tekniska lösningar är det bästa sättet att minska piratkopiering (men alla är inte överens om att piratkopiering är ett stort problem).

Person ur publiken håller nu försvarstal för upphovsrätten. Något ensidigt (min åsikt) om att det är hemskt om upphovsmän börjar ifrågasätta upphovsrätten därför att de då skriver ner sina egna gärningar.

Scott svarar: Det gamla systemet är trasigt. Nu behöver vi arbeta närmare fansen. Han är inte mot upphovsrätt men diskussionen om ”värdet” av musik blir lätt märklig. Däremot kan en konsument aldrig äga musiken, fortsätter han, men de kan äga en kopia eller rätten att streama. Och det är så vi skall se på musik – som något man inte kan köpa eller sälja (i framtiden), man säljer däremot infrastrukturen för att lyssna och den som blir lyssnad på mest tjänar mest (med andra ord går det fortfarande att tjäna pengar – men idén om ägande och säljande av enskilda produkter försvinner) – igen, låter som lösningar i stil med Spotify.

Svårt att sammanfatta detta, men en lite mer öppnare diskussion med fler perspektiv än förra året. Personligen blev jag överraskad av Scott – som jag personligen håller med på många punkter. Bra. Överraskande och kul!

Tack för idag.

Trigger Creative Conference: 1 juli 15:00 – ”Tonårstjejer och musik”

juli 1, 2010 by

Ann Werner, tidigare på Linköpings Universitet, har gjort en undersökning om tjejers musikkonsumtion och deras erfarenhet av olika tekniska plattformar.

14-16 år gamla flickor (24 st) har varit med i undersökningen. Den gjordes 2005-2006, så all teknik vi tidigare talat om fanns inte då.

Ann följde tjejerna både i skolan och på nätet för att se vad de tyckte var bra, hur de kommunicerade om detta och med vilka plattformar de tog del av musiken. En annan aspekt var hur musiken fick tjejerna att ”må”. En tredje aspekt var vilken musikstil som ansågs cool; ”vad man skulle gilla för att vara populär”. Allt detta gjordes med genusanalys.

Man skapar en identitet med sitt musikval men detta har flera aspekter.

Att definiera vad ”coolt” är alltid ett mål för populärkulturforskning, berättar Ann – något som givetvis intresserar musikbranschen. Bland tjejerna i studien var de tonsättande tjejerna de som hade koll på olika distributionskanaler för musiken, ofta illegala, men även deras totala sociala status i övrigt spelade in.

Man definierar sig inte som ”hysteriska fans som skriker på konserter”, som den stereotypa bilden av unga musikintresserde tjejer. Istället var det mer ”nördiga” kunskaper om banden och musiken som var idealet. Att skrika och vara hysteriska var något som tjejerna i undersökningen såg som ”något de kanske gjort tidigare eller något deras småsyskon gör”.

En tredjedel av undersökningen handlar om ”Hur man lyssnar på musik”. För tjejerna var msn-messenger en mycket viktig mötesplats – de hade alltid MSN på och de var där de skickade musik till varandra. Man behöver då förstås, konstaterar Ann, dator, bredband, högtalare osv, samt en mp3-spelare om man vill ta med musiken. Detta innebär, fortsätter hon, att olika hårdvara och plattformar behövs för ”helheten” i musikanvändandet.

Killar är möjligen mer ”samlande” i sin musikkonsumtion (detta påstående kom från konferensledningen, inte Ann). Tjejerna i undersökningen byter ofta spellistor och ”kastar musik”. Men tjejerna menar dock att vill de höra musiken igen kan de hitta den på några sekunder på nätet, så varför spara den?

Ann vill dock inte värdera de här olika sätten att närma sig musik. Det menar hon, är möjligen lite elitistiskt. Det handlar helt enkelt om olika sätt att närma sig ett intresse (min tolkning).

Ann ifrågasätter termen ”teknikkillen”, bilden av den kunniga nörden (som alltid är man) som även används under konferensen. Hon menar att tjejerna i undersökningen var mycket kunniga på teknik.

I familjer där tjejerna hade äldre bröder var det dock en fråga om tillgänglighet, då den bästa datorn ofta var upptagen.

För musikbranschen, om man vill sälja till den här målgruppen, måste man också förstå vad som är just ”coolt” och hur processerna som bestämmer det fungerar (tolkning).

Ann avslutar med att säga att det råder brist på forskning om kvinnor och musik.

Slut på pass

Trigger Creative Conference: första juli 14:00 – ”MusicHackDay”

juli 1, 2010 by

Henrik Berggren har byggt tekniska lösningar för musikbranschen och andra branscher. Idag talar han ”MusicHackDay”, en helt ny typ av event där människor träffas och bygger appar och tekniska lösningar för musik på olika sätt. Det handlar inte om att ”hacka” på något illegalt sätt, utan om att under 24 timmar försöka komma på nya och spännande lösningar för hur vi upplever och tar del av musik.

Dessa event har på bara ett år genomförts på en rad olika platser runt om i världen. Alla är välkomna, programmerare, ”datanördar”, människor från ”branschen” – ja alla som har ett intresse av att jobba med andra för att skapa viktiga lösningar. För Henrik menar att det här är viktigt – det är deras sätt att hjälpa till att utveckla teknik för musikkonsumtion. Dessutom, säger han, är det riktigt, riktigt roligt.

Man behöver inte få tillstånd från någon (som jag förstår det) för att arrangera en ”MusicHackDay” utan ”du och några vänner kan göra det”, som Henrik uttrycker det. Men det är bra att få stöd från företag som ställer upp med utvecklingsplattformar och stöd. Cirka 3000 Euros brukar det kosta att ordna en MHD, fortsätter Henrik.

Nu visar han några saker som skapats på MHD:s. Den första är ”The Music Zeitgeist”. Skapar mönster och bilder av sångtexter från olika tidsperioder, vilket gör att vissa ord blir stora och andra mindre, man kan se vilka ord som varit dominanta under olika årtionden.

”HackKey” är ett program som gör statistik av musiken en lyssnare har på last.fm och kollar vilken tonart den användaren föredrar.

”CitySounds.fm” finns bland annat till iPhone och låter dig lyssna på saker som producerats just där du är. Henrik själv är en av utvecklarna och han visar nu en kort video. Musikerna har gått med på att musiken finns med i tjänsten genom olika digitala distributionskontrakt.

Henrik rekommenderar alla att vara med på eller skapa en MusicHackDay.

Henrik går av scen, Alexis Fellenius kommer upp. Han jobbar med att skapa webblösningar för olika saker och har varit med på MHD:s. Han pratar om hur musik kan finnas på webbsidor via ”Holodeck” ett system som han skapat där man laddar upp musik och Holodeck fixar sedan en grym hemsida och samlar info från exempelvis last.fm och bloggar och sätter ihop detta till en informativ hemsida om artisten, med musik – hämtat från info som redan finns på andra ställen.

Patrik Axelsson kommer nu upp på scen, han jobbar också med teknik och musik. Idag skall han visa en en DJ-app för iPhone, kallad BuddyJ.   Appen är till för att jobba med digital musik på samma sätt som fysiska skivor, fast enklare. Det finns flera sådana här appar, berättar han. Men de försöker vara allting på en gång, säger Patrik. ”Vi ville göra det enklare”, fortsätter han. Man behöver två iPhones, kopplad till en mixer (?).   Han visar bilder på appen och berättar att den kan göra mycket av vad en hel DJ-utrsutning kan göra, men den kostade bara 24-timmars arbete eftersom den byggdes under en MHD.

Slut på pass.

Trigger Creative Conference: första juli 12:30 – Paneldiskussion om ”ny teknologi”

juli 1, 2010 by

Panelen i korthet:

Micael Dahlén känner ni redan.

Tess Taylor President för en skivbolagsintresseorganisation: National Association of Record Industry Professionals (USA).

Randy Spencer från Pitch Music. Producent, jobbat med många artister och även musik i reklam.

Oisin Luddy jobbar på http://www.sulake.com som skapar digitala mötesplatser. Är även musiker.Har turnerat med U2 och andra. Nu intressead av ny teknologi och nya möjligheter.

Camilla Littorin GM på ”småföretagarna”, där många musikbolag är med (men de jobbar med allt).

Peter Åstedt arbetar för MusicHelp, som gått från skivbolag till att jobba med nya affärslösningar för musikindustrin. ”Change the way we think” som han själv säger.

Bäst är nog om ni läser vidare om de olika paneldeltagarna på http://www.triggercreative.nu/trigger2010/default/program_se
Där kan ni se mer utförligt vilken bakgrund de har.

——————————————

Ok, så diskussionen handlar förstås om musikbranschens utmaningar med ny teknik och hur branschen kan utvecklas och överleva.

Tess säger att det viktigaste är fortfarande att det finns intresse för musiken man släpper – oavsett hur man arbetar med den. ”Tiden är den mest värdefulla ägodelen” för de som arbetar i branschen eftersom det idag finns så mycket musik. Ingen hinner lyssna på allt. Därför måste artister skapa ett intresse för sin musik innan de kontaktar branschen, och det är intresset mer än musiken som kommer få människor att vilja kolla in musiken – både människor i branschen och människor i allmänheten.

***

Man tar nu upp att många människor gillar streaming-lösningarna, men vill också ha åtkomst (i de tjänsterna) till den musik de redan köpt på fysisk media. Hur löser man det? Spotify synkar ju numera med spellistor från iTunes (iofs två digitala lösningar men där många ”lägger in” musik från CD i iTunes) men även där finns problem. VI vill ju ha all musik på alla apparater, oavsett hur vi köpt den, till och med om vi köper en skiva. Panelen är överens om att konsumenter vill att allt detta skall vara smidigt och gå fort. Men att bygga nya lösningar och plattformar är är kostsamt och tar tid.

***
Nu öppnas det upp för publikfrågor. Oisin pratar om virtuella världar. En av de största diskussionsämnena på dessa digitala mötesplatser är förstås musik. Detta är intressant eftersom dessa tjänster når så många människor – och vinst kan göras pga av mängden användare mer än på varje enskild försäljning. Att kunna köpa musik och annat på ställen där man är (på nätet) blir viktigt i framtiden. Facebook och Spotify (nya samarbetet) är ett exempel på hur människor kan kommunicera sin musiksmak på ett mycket direkt sätt. Fler sådana här lösningar/samarbeten är på gång.

I virtuella världar och på andra digitala mötesplatser kan man också ha ”livespelningar” och ”möt din idol i vår digitala värld” vilket drar mer användare till en viss mötesplats. Detta är ett sätt för musik och musiker att använda sitt ”marknadsvärde” för att sälja andra saker än bara musik (min reflektion).

Oisin fortsätter med att ett gammalt problem med att alla kan nå alla med sin musik är att det i viss mån behövs filter för att utbudet skall bli överskådligt. Om allt finns på Spotify, hur skall man då hitta något? Han menar att integrationen med Facebook ordnar detta genom att urvalet sker av användarna som rekommenderar musik till sina vänner och i sina nätverk. Detta blir i sig ett filter, men inte kontrollerat av ett fåtal människor, utan av användarna själva – och det finns möjligheter att upptäcka helt ny saker.

Tess säger att ”marknadsföring av musik via sociala medier är fortfarande nytt, och vi behöver lära oss dessa kanaler och vi behöver sprida expertkunskap”.

Randy pratar om vikten av att kartlägga sina konsumenter. Inte bara e-maillistor och annat, utan också preferenser och intressen.

Peter säger att programmerare och musikbranschen måste ha en bättre kommunikation för att skapa morgondagens teknik.

Det verkar svårt med publikfrågorna. Men nu vill man ha publikens reflektioner på hur man arbetar med nya tekniska lösningar för musiken. Ingen verkar vilja säga så mycket om detta. Nu är det någon som vågar. Ray från TuneRights”. Han tycker att vi skall fundera på vad vi skall göra. Nu panelen igen.

Livespelningar blir allt mer viktiga, Randy, för att skapa intresse för den inspelade musiken. Nu frågar man publiken hur många som skapar appar och lösningar för sociala medier för sina ”produkter”. Ett par, visar det sig. En man jag inte hann uppfatta namnet på berättar om olika typer av direktreklam med koder för att ge skräddarsytt innehåll till olika konsumenter. Man kan också ge smakprov och gradvis låsa upp innehåll. Han menar också att även i fysiska möten kan digitala inslag vara bra. Visitkort med ett minneskort på exempelvis (eller en kod för att låsa upp något på en hemsida för att skapa trafik dit).

Tess tar upp det här spåret men knyter det till att sälja musik med andra produkter (som ”The Ark” nyligen gjorde med en tidning som då säljs på fler ställen – men hennes exempel var Prince).

Peter menar att CD:n snart är borta. Men man kan, exempelvis på en konsert, sälja eller ge bort musik via bluetooth eller wifi. Bara att ladda ner till den maskin man råkar ha med sig (mobil, iPad, dator eller vad det nu kan vara).

Nu pratar man om spel och musik. Gratisspel (små, på webben) kan dra intresse till musik. Maidens spel hade 11 miljoner nedladdningar, vilket är mer än de numera säljer med sina skivor. Oisin pratar om spel som ”Guitar Hero” och ”Rock Band”. Här kan gammal musik plötsligt säljas igen och nå nya konsumenter.

Nån talar om ”donate” knappar på hemsidor, eller att sälja musik (som Marillion gjorde) genom att betalt för en konsert eller skiva innan de gör den, och sedan genomför detta när det väl är finansierat. Todd Rundgren gjorde något liknande, säger Tess. Man kan prenumerera ”på honom” och få en ny låt då och då, och annat. Det finns helt enkelt nya sätt att ta del av, och sälja musik.

Oisin berättar om artister som skapar sina turnéer genom Twitter. De säger ”jag skall spela här, jag behöver nån som säljer merch, en plats att sova och någon som kör mig till nästa ställe efteråt”. Fansen skapar sedan den här infrastruktur för dem.

Slut på paneldiskussion.

Trigger Creative Conference: första juli 11:15 – Micael Dahlén

juli 1, 2010 by

Micael Dahlén äntrar scenen och deklarerar att det är ”en underbar värld”. Dahlén är professor i marknadsföring på Handelshögskolan i Stockholm. Hans senaste bok ”Nextopia” handlar om någonting han kallar för ”förväntningssamhället”: http://nextopia.info. Han pratar om hur vi idag kan nå miljontals människor via kanaler som ”YouTube” och MySpace och hur detta totalt har ändrat förutsättningarna för nöjesbranschen. Vem som helst, var som helst, kan på ett par ögonblick få hela världens uppmärksamhet (med en blandning av skicklighet, tur och rätt timing).

Han pratar om hur snabbt saker kan ske. Hur ingen använde Google för sju år sedan, hur ingen visste vad Spotify var för två år sedan och hur 7-Eleven på sju månader är den största aktören på svenska bensinstationer. Saker och kan kan förändras snabbt.

Och nu kan vi spåra varandra, vi kan tagga och blogga och synka och på så sätt vet allt om varandra – och detta kan användas för att få samma typ av upplevelser som någon annan fått innan dig.

Allting, säger han, är tillgängligt överallt, när som helst.

Idag gör människor saker samtidigt. Om vi hade gjort saker och ting en sak i taget tror Dahlén att det det vi idag gör på ett dygn (med sociala medier osv kombinerat med traditionella sysslor och jobb) hade tagit 48 timmar. Folk uppdaterar sin FaceBook på toa, vid middagen, på jobbet osv, osv.

Tid är dock en bristvara. Idag kommer därför lösningar som ”The Minisode Network” där TV-serier och annat klipps ner och förkortas för att vi inte skall slösa vår tid på scener som inte är viktiga för handlingen.

Man kan även googla på ”filmtitel + 5 seconds. Testa Titanic.

VI är otåliga idag, fortsätter Dahlén. Vi är 2920 gånger mer otåliga nu än på 90-talet, påstår han. Något kan vara superintressant just nu, men helt ointressant om tre timmar – och det beror på att vi vet att det – på TV, på Internet, i mobilen – kan dyka upp något ännu mer intressant NÄR SOM HELST.

Dahlén har kartlagt vad folk svarar på frågan ”hur mår du just nu i förhållande till hur du mådde för tre månader sedan och hur du tror att du mår om ett halvår”.  Alla svarar alltid (även om de sedan svarar igen efter tre månader) att det var lite bättre för tre månader sedan men det kommer vara oerhört mycket bättre om sex månader eller ett halvår.  Idag lever vi ”på gång”-samhället. Förväntningssamhället helt enkelt. Det viktiga är inte vad du gjort eller vad du gör utan istället vad du kan betyda för framtiden – för det du har på gång.

Han pratar om Barack Obama. Han var så stor, så älskad, så populär INNAN han blev president, just på grund av vad han kunde betyda för framtiden – inte för vad han hade gjort eller för vad han gjorde just då. 83 % tyckte han var bra innan han blev president. Bara en kort tid efter föll denna siffra med en tredjedel. Varför? Därför att han nu ”var president” och inte inte längre ”löftet om framtiden”. Barack Obama fick fredspriset INNAN han gjort någon större insats för fred. För framtidens insats kommer bli ”den bästa någonsin”.

I affärsvärlden betyder detta att din produkt är som bäst innan du släppt den. När den släpps är den död. För det kommer alltid något nytt och det kan komma NÄR SOM HELST. Din ny produkt är därför gammal därför att den har släppts.

Enda sättet att göra det som redan producerats är att sluta producera det , MITT I PRODUKTIONEN– och det mest definitiva sättet att göra det på är att dö, exempel ”Michael Jackson”. Helt plötsligt säljer han mycket igen och varför, jo därför att, som filmen säger ”This is it” – men det som filmen skulle visa blev aldrig klart. Därför kunde det ha blivit ”det bästa som någonsin hänt”.
I matbranschen vill vi nu ha ”mini” istället för ”maxi”. Men inte för att vi vill äta mindre, utan för att vi vill kunna fundera på vad vi skall äta EFTER vi har ätit det vi redan valt. För det vi skall äta om en stund kan ju vara det godaste någonsin.

Detta går igen med allt; speciellt i mobil form. Vi vill ha korta, sammanfattade böcker, och underhållning. Därför att vi inte har tid spendera för mycket tid på det vi redan valt – det finns nya val att göra!

Varför äga en skiva när jag kan använda Spotify och hela tiden konsumera nytt. Allt handlar om att ”sälja framtiden”. Bestseller idag på Amazon och andra nätaffärer är FÖRBESTÄLLNINGAR på saker som inte kommit ut än.

iPad är ett annat exempel på detta. Säljer otroligt bra i områden den ännu inte släppts i. Förbeställningar alltså.

Man kan även investera i framtiden. Musikexempel: ”Bandstocks”. Du gillar en artist, du hjälper till att finansiera ett album. Om det blir en hit får du avkastning. I praktiken blir du mer än konsument, du blir finansiär. Och folk köper albumet INNAN DET SPELATS IN.

Film säljs idag i trilogier. Man utannonserar tre filmer med en gång. För att sälja den första filmen med löftet om nästa – för den kan ju bli den bästa någonsin. Men ser du inte den som kommer ut idag så är du ”bakom flötet” när den framtida versionen kommer.

Dahlén aslutar och går av scen.

Denna vecka: Live-blogg från Trigger Creative Conference på Peace & Love

juli 1, 2010 by

Hej på er i semestertider!

Peace & Love är inte bara Sveriges numera största musikfestival utan även mötesplatsen för musikbranschens årliga ”Trigger Creative Conference”. Här diskuteras nya trender, tekniska möjligheter, problem och lösningar bland mycket annat.

ABF är på plats och jag kommer kontinuerligt att uppdatera bloggen med intryck och nyheter från konferensen.